Maratyls ögon

Maratyls ögon

Det var en gång en liten fiskarby vid namn Fjärdby som låg alldeles intill havet. Detta var en stillsam liten by där inte mycket hände. Men en dag började plötsligt vattnet att koka och upp ur dess djup steg en best som härstammade från världens början. Besten hade ett ansikte bestående av fem ögon i olika färger och ett hår som såg ut som. Dess mun var flera mannar bred och hade fyra gigantiska huggtänder. Två i vardera käke.
Dess hud var mörkblå åt det gråa hållet och den tog sig fram på sex ben vars leder böjde sig bakåt. Mellan tårna hade den simhud som kunde räcka till segel för flera båtar, och på dess rygg hade den en fena hög som en fyr.

 

När denne best steg upp ur havet stod byborna på bryggorna, förstelnat häpna över vad de såg. Besten öppnade sina enorma käftar och med ett bett slukade den hela byns befolkning innan den begav sig inåt land.

 

Ryktet om detta monster spreds snabbt i landet och när kungen fick höra historierna om Maratyl så samlade han sin armé på tusentals soldater och begav sig ut för att döda besten. De hann ifatt den och gick till anfall. Men pilarna lyckades inte tränga igenom dess hud och svärden nådde nätt och jämnt förbi skinnet. Maratyl fick en hel del mindre sår på benen och även på buken när denne böjde sig ner för att göra motanfall mot soldaterna. Men inget tycktes stoppa Maratyl som fortsatte sin kamp i outtröttlig styrka.

De flesta soldater stred intill döden för sin konungs skull, men när även denne föll offer för Maratyl, försvann modet hos soldaterna, och de flydde.

 

Som segrare var Maratyl fortfarande stark, men hade fått så många småsår att den beslöt sig att återvända mot havet. Så den började bege sig tillbaka mot Fjärdby där den först hade dykt upp.

 

I Fjärdby strövade den lilla elvaåriga föräldralösa pojken Gartyn runt. Han var den ända överlevande i hela byn och levde nu på den mat som han kunde hitta i de tomma husen.

En dag när Gartyn låg på stranden och bad till gudarna om hjälp, märkte han hur solen plötsligt gick i moln. När han tittade upp såg han Maratyl hängande över honom och med ett bett fick besten tag på honom och svingade honom genom luften med sina käkar.

Maratyl hade dock bara fått tag i hans tunika och när denne gjorde ett kast med huvudet gick den sönder och han flög genom luften och landade så på Maratyls nos, mitt framför ögonen. Han tog den sand han hade fått med sig i handen och kastade i det svarta ögat på Maratyl, som genast skrek till och började skaka på huvudet, så att Gartyn ännu en gång for genom luften. Men han lyckades få tag i ett spjut som satt fast i bröstet på Maratyl.

Han hängde där, flera meter ovanför marken och bad om att inte ramla ner, då han fick se en reva i Maratyls hud. Reva var så pass stor att Gartyn kunde klättra in i den, vilket han också gjorde.

När han kom in i revan såg han att den var mycket djup och den måste ha åstadkommits av något annat än människor. Gartyn bestämde sig för att bege sig längre in i den grottliknande revan. När han kom till ”grottans” slut så såg han att väggen rörde sig och han kunde tydligt höra slaget av Maratyls hjärta.

Gartyn drog då sin dolk och stötte den så hårt han kunde flera gånger genom väggen och lyckades till slut ta sig fram till hjärtat som han skar upp med sin dolk. Genast började det forsa blod och Gartyn spolades ut av den starka strömmen, rakt ner i havet.

Han simmade snabbt i land igen och såg på hur Maratyl långsamt började vackla i sidled, för att till slut falla död ner på stranden.

 

Gartyn hyllades som en hjälte av folket, och man lät skära ut ögonen på besten och skicka dessa till den nya kungen som kröningsgåva. Denne i sin tur lät Gartyn få en adlig titel samt en enorm förmögenhet.

 

Enligt legenden var Maratyls ögon i fem färger. Var och än med en magisk egenskap.

I det Blå ögat kan man skåda över alla haven.

I det Gröna ögat kan man skåda över land och berg.

I det Röda ögat kan man skåda djupt nere i marken eller under vattnet och på så sätt finna ädelstenar och andra skatter.

I det Vita ögat sägs man kunna se tillbaka i tiden på vad som har hänt.

I det Svarta ögat sägs man kunna se framåt i tiden och på så sätt styra vad som ska hända.

 

Det sägs att om man skådade in i ett av ögonen så visades samma bild i alla ögonen. Det kunde därför vara mycket farligt att fråga ett öga om något om man inte hade alla ögonen, då man inte visste vem mer som tittade.

Alla kunde dock inte skåda in i ögat, utan den svarade bara till vissa personer. Oftast till magikunniga personer.

Många mäktiga personer blev lockade utav ögonens krafter. Vilket ledde till att den nye kungen mördades och ögonen hamnade på villovägar och har inter setts till sedan dess.

 

Bland skatterna i Tyldors försvunna palats lär ett av dessa ögon finnas.